lördag 31 oktober 2015

Lappis utegym!

Äntligen är det öppet. Som jag har väntat.


Bakgrund

Det började förra sommaren när jag och övriga styrelsemedlemmar i Lappis gym ville bygga ett utegym. Vi försökte samarbeta med Stiftelsen Stockholms Studentbostäder som har hand om alla studentbostäder i området. Det gick inge vidare så istället vände jag mig till Stockholms stad och skickade ett medborgarförslag. De nappade! Så fort jag fick reda på det tog jag kontakt med dem och ville påbörja planeringen. Eftersom jag skickade förslaget fick jag vara med i processen. Parkförvaltningen uppskattade att gymmet skulle vara klart i slutet av maj/början av juni. Men så blev det inte. Det blev istället en något frustrerande och utdragen process. Men nu är det äntligen öppet även om det inte är helt klart ;).

Utrustning

Utegymmet är inte perfekt men det är det absolut bästa som finns i Stockholm för de som gillar Calisthenics och Street Workout. Det finns inte mindre än 9 bars som är mellan 165 cm till 250 cm höga och upp till 165 cm breda. Flera är satta så att man kan hoppa mellan dem vilket öppnar upp för massa roliga tricks.

Det finns en ribbstol, och ytterligare en kommer att sättas upp inom en snar framtid (leverantörsstrul).

En låg och en hög dipsställning. Den låga med två räcken och den höga med tre.

Armhävningsstänger.

Armgångsställning.

Trädäck för de som vill yoga, stå på händer, eller något annat skoj. Se översiktsbild.









Två stockar att hoppa upp på.


En balansbom.

En rolig trappa, perfekt att gå på händer i!

För att hitta till utegymmet går man på en liten stig från baksidan av Forskarbacken 5. På kartan nedan är parkens plats markerad.














Säg till om det är något ni undrar över. Hoppas vi ses i parken, låt inte kylan stoppa er :).

~Keep Smiling~


onsdag 21 oktober 2015

Alla antas gilla musik

För ett par dagar sedan fick jag ett mail från en kulturarbetare som ville göra en dokumentär om spelmusik. 

"Jag undrar om jag kan få göra en kort intervju med dig? Om vilken musik du gillar, om du har någon favorit, mm."

Ganska snabbt förstod personen att jag kanske inte var rätt person att intervjua. Jag sa helt enkelt att jag inte gillar musik.

Jag har alltid haft känsliga öron. När jag var yngre så kämpade jag för att dölja det. Jag ville passa in och då måste man lyssna på musik. Det var i alla fall vad jag trodde. När jag blev äldre insåg att jag inte behövde passa in någonstans. Jag ska ju göra det JAG gillar. Nu lyssnar jag nästan aldrig på musik frivilligt. Jag föredrar helt enkelt när det är tyst. Men jag kan absolut tycka att en sång är bra ibland. Och jag kan njuta av att lyssna på den, men inte så länge. Efter kanske tio minuter brukar mina öron tycka att det mesta låter illa. 

Detta verkar dock väldigt svårt för andra att ta in. 

"Va???? Gillar du inte musik????"

Njae, jag gör väl inte det. 

Och är det inte underbart att vi gillar olika? Synd bara att jag spenderade massa tid på att passa in när jag var liten. Att vara introvert, inte gilla musik eller att resa - det är också ok :). Gör inte samma misstag. Vad du än gillar eller inte gillar så är det ok! <3

torsdag 15 oktober 2015

Kollektivtrafiken som uppmuntrar stillasittande

Jag tänker ofta på hur det moderna samhället uppmuntrar oss att vara lata. Trappor ersätts med hissar och rulltrappor, vi får fler stillasittande arbeten och kollektivtrafiken uppmuntrar oss att åka mer. Eller i alla fall vissa, själv undviker jag att åka buss och tunnelbana i Stockholm så mycket jag bara kan. Jag står inte ut med stressen och att trängas med så många människor.

I Stockholm betalar man ca 800 kronor i månaden för att få åka hur mycket buss och tunnelbana man vill. För många är det ganska mycket pengar och har man väl spenderat dem vill man ju utnyttja det där månadskortet så mycket man bara kan, eller hur? Lite som frikortet inom sjukvården. Har man väl fått det kan man ju “passa på” att kolla upp den där ryggen som krånglat i några år.

Vill man åka tunnelbana i Hong Kong laddar man ett kort som man sedan drar när man påbörjar en resa och när man slutar åka. Från kortet dras olika summor beroende på hur långt man åker. Ett mycket bättre system i min mening. Varför då?

Jag tror att ett sådant system skulle kunna få några att röra på sig lite mer och samtidigt avlasta den fruktansvärt trånga kollektivtrafiken vi har i dag. Självklart kommer det finnas de som inte bryr sig ett skvatt om vad det kostar att åka. Men det kommer också finnas de som kanske går den där kilometern istället för att hoppa på en buss efter att ha åkt tunnelbana. Och hör och häpna, några kanske till och med skulle cykla 4 km istället för att ta tunnelbanan.

På cykel i ur och skur :)
Det är så hjärnan fungerar för många. Lite som att man ibland drar sig för att betala en och femtio för en kasse på Ica. Men om kassen hade ingått i köpet hade man antagligen burit hem fler Icakassar. Så även om snittåkaren skulle betala lika mycket som i dag för att åka med SL tror jag många hade åkt mindre om de visste att varje resa kostade. Även om det bara handlar om några kronor.

Men det kanske bara är Smålänningen i mig som talar?